MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER:

Nedan har jag delat en mycket stärkande kunskap, för att du ska få bättre koll och lättare kunna greppa vad som faktiskt sker.​

​​

Missbruk eller inte enligt AA och ACA?

Skillnaden mellan bruk och missbruk handlar inte främst om mängden som konsumeras, utan om bruket orsakar problem – till exempel i relationer eller inom familjen. Det kan handla om att man åsidosätter andras sunda behov, sina egna behov, eller att man börjar dölja och ljuga för andra. Kanske övertygar man sig själv eller andra om att det inte finns något problem, eller att det är "överdrivet".

Bruket blir ett missbruk när det börjar orsaka skador eller innebär risker – sådant som påverkar dig själv eller andra negativt. Det kan till exempel handla om ekonomin, hälsan eller er känslomässiga förbindelse. En röd flagga är också när man tappar förmågan att ha en sund kontroll över brukandet.

​

Passivt missbruk/våld – det omedvetna traumat i en dysfunktionell familj.

Passivt missbruk, eller passivt våld, är en form av omedvetet destruktivt beteende som ofta förekommer i dysfunktionella familjer. Det kan också beskrivas som känslomässig försummelse. Det handlar inte om att någon har en medveten avsikt att skada eller kränka – utan snarare om att föräldrar, syskon eller partner är så uppslukade av sina egna problem att de inte ser eller förstår att de brister i att möta sina barns eller närståendes grundläggande behov.

Det kan röra sig om behov som: närhet, tillit, ärlighet, omsorg, kärlek, stimulans, stöd i känslohantering och känslomässig stabilitet. Ofta har dessa vuxna själva inte fått dessa behov tillgodosedda som barn, och vet därför inte hur man bygger en sund och trygg relation.

I vissa fall är personerna så mentalt fångade i sina egna problem att de saknar sund kontroll över centrala delar av livet – till exempel sitt beteende, sin ekonomi, sin hälsa eller sitt arbete. Missbruk, psykisk ohälsa, fysisk sjukdom eller stress kan spela in. Andra kan ha vuxit upp med våld och trauma och behöver själva stöd och hjälp för att läka sina sår. Det kan också finnas neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som påverkar impulskontroll, inlevelseförmåga eller förmågan att förstå konsekvenser av sina handlingar – vilket i sig kan skapa omedvetna skador i relationer.

Det sunda i alla dessa fall är att erkänna behovet av hjälp. Att som förälder eller partner våga ta – eller erbjuda – professionellt stöd, så att ni tillsammans kan skapa en trygg och stabil grund. Genom vägledning, närvaro och ömsesidigt ansvar kan ni lära er bygga en sund vardag, där respekt och omtanke får bli navet i relationen. ♡

​​

Gemensamt för allt psykiskt och fysiskt våld är att det skapar ett känslomässigt avstånd mellan förälder och barn – eller mellan partner i en relation – och därmed bryter den nära, innerliga och tillitsfulla kontakt som egentligen borde finnas dem emellan.

​

Vikten av att vända sig till rätt hjälp!

Jag vill lyfta vikten av att ta rätt – och bra – hjälp. Enkelt uttryckt handlar det om att ta hjälp där du faktiskt märker att du kommer framåt. Där din inre utveckling stärks, där du får ett varmt bemötande, och där du känner dig lättare och starkare efteråt.

Jag lärde mina barn tidigt att det inte bara handlar om att gå till en lärare – utan att gå till rätt lärare. En lärare som verkligen vet hur man hanterar svåra situationer på ett sunt sätt.

När vi söker hjälp på en plats där det saknas verklig förståelse – där personen inte kan hantera liknande situationer i sitt eget liv, eller är fast i sina egna osunda mönster – då blir råden vi får färgade av deras egna rädslor, blockeringar och begränsningar. Det kan leda till att vi fortsätter kämpa, utan verklig förändring.

Men när du vänder dig till sund och trygg hjälp – särskilt från någon som redan lyckats med det du själv vill ta dig igenom – då blir råden du får en väg framåt. De hjälper dig skapa verkliga resultat, på ett sunt och stärkande sätt.

​​​

Kollpalagen.se har en bra sida med förenklade förklaringar till olika lagar.

​

Olagligt: Våld och kränkningar är förbjudna enligt lag, och kan ta sig uttryck på flera olika sätt – några av dem beskrivs här nedan.​

​

Förtryck: Det kan handla om att en maktposition – som till exempel en förälder, arbetsgivare, religiös ledare eller en hotfull partner – används för att orättvist trycka ner någon som har mindre makt.

Socialt förtryck innebär att man tvingas kväva sina åsikter, tankar eller känslor, och kanske till och med förlöjligas av andra. Man kan känna sig bortträngd eller tvungen att vara någon man inte är, för att få vara kvar eller "passa in".

​​

Förtal: Det handlar om att sprida information eller påståenden om någon i syfte att få andra att tycka illa om eller ta avstånd från personen. Det spelar ingen roll om det som sägs är sant eller inte – avsikten är att skada någons rykte och skapa missaktning.

Förtal kan till exempel ske genom att en grupp fryser ut någon och tillsammans säger nedvärderande saker om personen.

Att däremot tryggt dela sin egen upplevelse med någon nära, i syfte att få stöd och tröst, är något helt annat. Då är intentionen inte att svartmåla en annan människa, utan att söka förståelse för en situation som varit svår. Man kan tycka att någon betett sig illa, utan att vilja få andra att se hela personen som "dålig". Det är en viktig skillnad.

​

Förolämpning: Innebär att någon använder nedlåtande eller kränkande ord, anklagelser eller beteenden i syfte att såra, förlöjliga eller göra någon upprörd. Det kan handla om att håna, retas hånfullt eller baktala – ofta med avsikten att trycka ner personen och påverka den känslomässigt negativt.

Det är inte bara orden i sig som skadar, utan också den underliggande intentionen att skada, kontrollera eller göra någon mindre.

​​

Vanmakt: Det är förbjudet enligt lag att försätta någon i ett tillstånd där de inte kan röra sig fritt – till exempel att hålla fast, binda, låsa in eller på annat sätt begränsa en annan människas rörelsefrihet mot deras vilja.

Sådana handlingar kränker den grundläggande rätten till frihet och trygghet, och skapar ofta stark rädsla, skam och hjälplöshet hos den som utsätts.

​​

Olaga tvång: Innebär att någon tvingar en annan person att göra något, avstå från något, eller uthärda något mot sin vilja. Detta sker ofta genom hot, våld, eller andra skrämmande handlingar – som att hota med att ta något ifrån personen, skada någon de älskar, eller göra något mot deras kropp.

Olaga tvång handlar om att genom rädsla eller hot ta kontroll över en annan människas val – och det är olagligt.

​​

Fula ord: De flesta av oss förknippar detta med verbal misshandel – det vill säga elaka, nedsättande och ibland vulgära ord. Det kan vara att kalla någon för exempelvis "hora", "fet", "korkad", "lat", "dum", "äcklig" och liknande.

Det är inte orden i sig, utan intentionen bakom som gör det skadligt – när syftet är att trycka ner, förlöjliga, provocera eller skada någon inombords. När orden används för att störa en persons inre lugn, ta ifrån dem glädje, göra dem obekväma eller få dem att känna sig värdelösa – då är det psykisk misshandel.

​​

Slå sönder andras föremål eller skada djur: Att slå sönder någon annans saker eller att skada djur är ett brott enligt lag och räknas som skadegörelse. Det här kan också användas som en form av skrämsel och kontroll – ett sätt att tysta någon, skrämma dem till lydnad eller tvinga igenom sin vilja.
Att kasta eller förstöra föremål i hemmet, sparka sönder dörrar eller kasta saker i ilska, kan skapa en fruktansvärd otrygghet hos den som utsätts. Likaså om ett djur behandlas illa inför ett barn eller en vuxen – det kan kännas som ett hot, även om det inte sägs rakt ut.

​​

Fysisk misshandel (Barn/Vuxen): Fysisk misshandel är när en vuxen orsakar ett barn eller annan person kroppsskada, smärta, sjukdom eller sätter dem i vanmakt.
Det handlar om handlingar som att slå, sparka, dra i håret, bränna, skaka, knuffa, bita, lugga, eller till exempel låsa in någon. Även att utsätta en person för köld, hetta, förgiftning, kvävning eller liknande räknas hit.

Fysisk misshandel kan ge synliga skador som blåmärken, sår, brutna ben eller hjärnskador – men ofta finns också osynliga ärr. Det kan skapa psykisk ohälsa, trauma, svårigheter att känna sig trygg, att skapa relationer, att känna sexuell trygghet eller veta sitt eget värde. Självbilden skadas – ofta djupt och långvarigt.

​​

Psykisk misshandel (Barn/Vuxen): Psykisk misshandel sker när någon gör att en annan känner sig värdelös, oönskad, fel, rädd eller ensam. Det kan vara i form av avvisande, utfrysning, tyst behandling, kritik, hot, hån, öknamn, anklagelser, skuldbeläggning eller att någon medvetet trycker ner dig – ofta upprepade gånger.

Exempel: Att kalla ett barn för “dum, ful, äcklig”, att hota med att lämna det, låsa in det, hindra det från att träffa vänner, ignorera när det pratar, eller säga att barnet ljuger när det berättar sin upplevelse.
Psykisk misshandel skadar viktiga funktioner i hjärnan – självkänslan, tryggheten, förmågan att knyta an och förstå sitt värde. Det påverkar allt i livet: relationer, beslut, känslor och livskvalitet.

​​

Gaslighting (en form av psykiskt våld): Gaslighting är när någon försöker få dig att tvivla på dig själv, dina minnen, din verklighetsuppfattning. Det sker genom förnekelse, bortförklaringar, förvridning eller att andra får höra lögner om dig, så att du blir ensam med din upplevelse.

Exempel: "Det har aldrig hänt", "Du överdriver", "Du är för känslig", "Du hittar bara på", "Du minns fel" – fastän det du upplevt faktiskt har hänt.
Det är en mycket allvarlig form av psykisk manipulation och kan göra att du tappar greppet om vem du är, vad som är sant, och börja ifrågasätta din rätt att känna och reagera.

​​

Bevittna våld: Om ett barn ser eller hör våld hemma – även om det inte riktas direkt mot barnet – räknas det som psykisk misshandel.
Enligt Socialtjänstlagen är ett barn som bevittnar våld eller övergrepp mellan vuxna ett brottsoffer. Barnet påverkas djupt även om det "bara" ser eller hör det som händer.

Våld i närmiljön förändrar barnets hjärna, självkänsla och känsla av trygghet. Det kan skapa stress, oro, sömnsvårigheter, inåtvändhet eller aggressivitet. Barnet kan få svårt att lita på vuxna, uttrycka känslor, och formas i tron att våld är något normalt i nära relationer.

​

Psykisk misshandel och dess konsekvenser: Psykisk misshandel stör barnets känslomässiga och intellektuella utveckling. Hjärnans funktioner påverkas negativt, och självkänslan samt de sociala färdigheterna skadas. Barnet får ofta svårt att skapa trygga, nära relationer längre fram i livet.

Detta kan leda till en djupt felaktig självbild – en bild som påverkar hela barnets syn på sig själv och världen. Barnet kan få svårt att förstå sitt eget värde, att sätta sunda gränser, och att ta kloka beslut utan att styras av rädsla.
Grundtryggheten i kroppen – känslan av att vara värd att älskas, att ha rätt att finnas – blir svår att hitta.

När dessa delar skadas, påverkar det barnets möjligheter att leva ett sunt liv – ett liv där man kan känna sig hel, känna glädje över sig själv och kunna skapa fina saker omkring sig.
Men det går att reparera – med trygghet, närvaro och stöd från vuxna som ser och bär barnet rätt.

​

Barnets indirekta utsatthet – även när våldet inte är synligt: Det är viktigt att förstå att barn påverkas starkt även om de inte själva bevittnar våldet – bara vetskapen om att något är fel, att en förälder mår dåligt eller blir illa behandlad, påverkar barnets inre värld.

Om en förälder, till exempel mamman, väljer att stanna i en våldsam eller kränkande miljö för barnens skull – i hopp om att barnen ska slippa utsättas direkt – så blir barnen ändå offer.
De lär sig att det är "okej" att behandla mamman illa. De normaliserar ett skadligt mönster och riskerar att själva hamna i destruktiva relationer i framtiden.

Även om barnen inte vet exakt vad som sker, påverkas de av den psykiska påfrestning mamman går igenom. När hennes mentala hälsa försämras, förlorar barnen ofta sin viktigaste trygghet – en närvarande, varm och sund förälder.

Att sätta gränser och att lämna en destruktiv eller våldsam miljö är inte bara ett modigt val – det är en rättighet och något som lagen faktiskt kräver.
Det är en kärlekshandling mot barnen.

📜 6 kap. 1 § Föräldrabalken:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
(Lag 1983:47)​

​​

Sexuella övergrepp mot barn – ett djupt trauma: 

Sexuella övergrepp är ett av de mest allvarliga och djupt traumatiserande övergrepp ett barn kan utsättas för. Det är en form av kränkning som skadar barnet på alla nivåer – fysiskt, psykiskt, känslomässigt, själsligt och ofta även andligt.

Den trygghet som barnet skulle ha känt inför närhet, kroppslig integritet och tillit till vuxna rubbas fullständigt. Istället skapas djupa sår – både i kroppen och i barnets inre värld.

Många barn utvecklar posttraumatisk stress, dissociation (att "lämna kroppen" mentalt), ångest, depression eller självskadebeteende som ett sätt att försöka hantera det otänkbara.
Kroppen kan bära på minnen som barnet inte har ord för. Skam, skuld och rädsla tystar ofta barnets röst.

​

Vad är en sexuell handling mot ett barn enligt svensk lag?

Sexuella handlingar som påtvingas ett barn – eller vuxen – av en annan vuxen person utgör en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Enligt svensk lag är alla former av sexuella handlingar med barn under 15 år förbjudna – oavsett om barnet “gått med på det” eller inte. Ett barn kan aldrig samtycka till sexuella handlingar med en vuxen. Ansvaret ligger alltid hos den vuxna.

Exempel på sexuella handlingar mot barn kan vara:
– Verbala sexuella anspelningar
– Att blotta sig inför barnet
– Att visa pornografiskt material eller titta på pornografi tillsammans med barnet
– Sexuellt betonade smekningar
– Fullbordade samlag

Det är viktigt att förstå att alla dessa handlingar är brottsliga, oavsett om barnet visar förvirring, "går med på" det eller är tyst.

- Sexuellt ofredande innebär att någon gör eller säger något sexuellt kränkande mot dig – mot din vilja.
Det kan till exempel vara att:
– Skicka bilder med sexuellt innehåll
– Komma med oönskade sexuella förslag
– Tafsa, smeka eller röra vid dig på ett sexuellt sätt när du sagt nej
– På annat sätt kränka din kroppsliga och sexuella integritet

​

📜 Lagrum: Brottsbalken 6 kap.
Här regleras sexualbrott. Bland annat:
– Sexuellt övergrepp mot barn
– Våldtäkt mot barn
– Sexuellt ofredande

Det spelar ingen roll om gärningspersonen är en utomstående, en närstående, en släkting eller en förälder – övergreppet är lika allvarligt oavsett.

​

När övergrepp sker i hemmet – sveket blir dubbelt

När den som utsätter barnet är en förälder eller någon i barnets närhet, förstärks traumat ytterligare. Barnets bild av trygghet, tillit och skydd blir förvriden. Det skapas ett inre kaos – där den som barnet kanske älskar, samtidigt är den som skadar.

Om den andra föräldern inte agerar för att skydda barnet – eller till och med blundar – innebär det ett dubbelt svek.
Barnet lämnas ensamt i en situation ingen människa ska behöva bära.

Det är därför helt avgörande att den skyddande föräldern agerar – inte bara av kärlek, utan också för att lagen kräver det.

​

Hur bör en skyddande förälder agera?

Om du som förälder misstänker att ditt barn utsätts – eller har utsatts – för sexuella övergrepp är det din lagliga skyldighet att agera. Du måste sätta barnets skydd först.

Det innebär att du ska:

• Anmäla misstankarna till Socialtjänsten och/eller Polisen

• Bryta all kontakt mellan barnet och den misstänkta gärningspersonen

• Söka stöd hos professionella – gärna specialister inom barntrauma och rättsprocesser

• Aldrig ifrågasätta barnets upplevelse eller tvinga fram berättelser

📜 Enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen har alla vuxna en skyldighet att anmäla oro för ett barn till socialtjänsten.

​

Om läkning, dissociation och tystnad

Barn som utsatts för sexuella övergrepp bär ofta på en djup, tyst smärta. Många vågar inte berätta – av rädsla, lojalitet, skuld eller för att de inte har orden. Det är vanligt att barn dissocierar – kopplar bort sig själva från kroppen och nuet – för att överleva inuti det outhärdliga.

Här står det om bemötande vid sexuella övergrepp mot barn:

1. Bessel van der Kolk – “The Body Keeps the Score”

Beskriver hur traumatiserade barn behöver:

• Trygghet i kroppen och omgivningen innan de kan börja bearbeta något.

• Icke-hotfulla vuxna som inte kräver ord, men signalerar säkerhet.

• Möjlighet att leka, röra sig, uttrycka sig fritt – kroppen bär minnena.

➡️ Här hittar du tydlig info om varför trygghet och kroppsnära bemötande är nyckeln.

2. Judith Herman – “Trauma and Recovery”

Klassisk bok om trauma. Hon betonar:

• Det absolut viktigaste är att barnet inte pressas att förstå, förlåta eller berätta.

• Barnet behöver:

  • Bli trott

  • Känna kontroll

  • Skyddas

  • Inte göras ansvarig

• Återhämtning handlar om att återskapa trygghet, makt och självbild.

Hon beskriver exakt hur vuxna måste bemöta barnets verklighet – med respekt, inte krav.

3. Rädda Barnen – “Det som inte får hända” (2019)

En svensk rapport med konkreta riktlinjer:

• Trygg vuxen = nyckel till läkning

• Tydlig gränssättning gentemot förövare

• Barnet ska inte isoleras eller “göras till problemet”

• Bekräfta att skulden aldrig ligger hos barnet

Här står mycket om att skydda barnets rättigheter och spegla en sund verklighetsbild.

4. Socialstyrelsen – “Att förstå sexuella övergrepp mot barn” (2013)

Riktar sig till yrkesverksamma och föräldrar:

• Barnet ska inte behöva förklara eller förstå det oförståeliga

• Lyhördhet, tålamod och emotionell tillgänglighet är avgörande

• Tydlig information till barnet om att det vuxna gjort är fel – aldrig deras ansvar

En svensk källa med direkt vägledning om bemötande.

 

Läkning är möjlig, men kräver trygghet, tid och att barnet inte tvingas förlåta, förstå eller förklara.
Barn behöver:

• En trygg vuxen som tror på dem och skyddar dem

• Bekräftelse på att det som hände inte var deras fel

• Terapeutisk hjälp där kroppen och känslorna får plats

• Miljöer där de får vara barn – i fred

​​

Man får ALDRIG slå ett barn

6 kap. 1 § Föräldrabalken slår fast att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med respekt för sin person och egenart, och får aldrig utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. (Lag 1983:47)

Att slå ett barn – oavsett anledning – är ett lagbrott. Det skadar barnets självkänsla, trygghet och hälsa, både psykiskt och fysiskt. Det finns inga ursäkter, inga förklaringar, inga undantag. Barn har rätt att känna sig trygga, älskade och skyddade.

Att fostra med kärlek, gränser och närvaro är en skyldighet – aldrig genom rädsla, våld eller maktmissbruk.

​​

Psykisk misshandel kan vara minst lika allvarligt brott som fysisk misshandel.

Skadorna kanske inte syns utanpå – men de sätter djupa spår inuti. Psykisk misshandel bryter ner självkänslan, tryggheten och barnets känsla av värde. Det är ett allvarligt brott som inte får förminskas eller bortförklaras.​

​

Barnens rättigheter i skolväsendet:

Alla barn har rätt till en skola fri från mobbning, våld och kränkningar. Skolan ska vara en trygg miljö där barn får möjlighet att utvecklas – både känslomässigt och intellektuellt – utan rädsla. Om ett barn far illa i skolan kan man göra en anmälan till Skolinspektionen. Skolan har en skyldighet att arbeta förebyggande, ge stöd, och återkoppla till vårdnadshavare. Även raster är en del av barnets rätt – det är vilopauser för hjärnan för att orka med resten av skoldagen.

​

Även om barnet har en trygg hemmiljö kan mobbning eller fysiskt våld i skolan lämna djupa ärr på insidan. Det är därför helt avgörande att både föräldrar och skolpersonal står upp för barnet – till 100 %. Barn behöver få veta sitt värde, och att det som händer inte är deras fel.

​

Om skolan brister – vilket jag själv har erfarenhet av – vill jag betona vikten av att tydligt markera att det barnet utsätts för är fel. Även om det inte alltid går att stoppa allt direkt, så gör tydliga vuxna skillnad: Barnet får en sund och stärkande inre bild av att det är situationen och omgivningen det är fel på – inte på dem själva.

När du som förälder står upp för barnet, bekräftar deras känslor och sätter tydliga ord på vad som är orätt, så bygger du en grund för självkänsla, mod och självrespekt. Du förklarar att det är de vuxna i skolan som gör fel – genom att inte ingripa, inte utreda, inte sätta gränser. Du visar att det inte är okej att bli behandlad illa. Detta kommer bära frukt i barnets liv – i deras självbild och i att de inte internaliserar skammen eller börjar tro att det är dem det är fel på. Du hjälper dem att behålla en rätt självbild oavsett om dem tvivlar, tvivel är bättre än att dem blint tror att det är fel på dem!

​​

Rätt stöd i skolan när betygen inte räcker till:

Om ett barn inte når godkänt i ett eller flera ämnen har skolan en lagstadgad skyldighet att utreda barnets behov av särskilt stöd. Denna utredning ska göras så snart svårigheterna uppmärksammas, inte vänta till utvecklingssamtal eller terminsslut.

Om skolan inte gör en sådan utredning, trots att barnet tydligt inte når målen, kan du som vårdnadshavare vända dig till Skolinspektionen. Det är bra att då bifoga dokumentation – som sparade prov, omdömen eller resultat – så att inspektionen kan begära att skolan genomför en pedagogisk utredning. En sådan utredning kan i sin tur leda till att ett åtgärdsprogram upprättas.

Om barnet fortfarande inte får det stöd hen behöver, eller om skolan efter en utredning vägrar upprätta ett åtgärdsprogram, så har du rätt att överklaga skolans beslut direkt hos Skolväsendets överklagandenämnd.

 

För dig som är förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) – som ADHD, autism eller liknande – vill jag varmt rekommendera att söka mer kunskap och stöd via den ideella organisationen ”Rätten till utbildning: En skola för ALLA.” De har en mycket hjälpsam hemsida och en fantastisk Facebook-grupp med erfarenhetsutbyte och konkret vägledning i rättighetsfrågor.

​

Stöd från BUP och BRIS – för både barn och föräldrar:

Vid svårigheter i skolan har både skolan och vårdnadshavare möjlighet att kontakta BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) för att inleda en utredning. BUP kan hjälpa till att bedöma barnets behov av stöd, både psykiskt, emotionellt och i skolmiljön. 

Som förälder kan du också få vägledning kring hur du kan underlätta vardagen hemma, och tillsammans med BUP och skolan kan ni skapa en plan som möter barnets behov på ett mer anpassat och kreativt sätt. Målet är att barnet ska få rätt stöd för att må bättre och lyckas med sin skolgång.

​

Du kan alltid ringa BRIS vuxentelefon (tel. 077–150 50 50) för att få råd och stöd kring barn och ungas välmående. De finns där för dig som vuxen, oavsett vilken situation du står i, och kan guida dig vidare till rätt instans. 

💛 Det bästa vi kan göra för våra barn är att ta emot den hjälp som finns. Det finns organisationer och människor som viger sina liv åt att göra världen bättre för barn – en gåva och resurs för oss alla.

​​

Lista på bra stöd & hjälplinjer hittar du nedan eller på Hjälplinjer och jourtelefoner - Dininsida.

Jourer

OBS: Gäller det livshotande tillstånd, ring alltid 112.

Alkohollinjen Stöd för att förändra dina alkoholvanor. Jour 020-84 44 48 (Mån – tors  12-19, fre  12-17)

Bris stödjer barn som far illa. Jour: 116 111 (må−sö 14−21. On 17−21).

Brottsofferjouren Jour: 0200-21 20 19

Hassela helpline för dig med oro för att någon ungdom håller på att glida in i missbruk eller kriminalitet. Jour: 0200-220 555

Hopp är en ideell organisation som stödjer offer för sexuella övergrepp. Jour: 076-19 99 343

Killjouren bistår unga män som utsätts för våld. Ring eller SMS:a 070-654 38 73 så återkommer killjouren till dig.

Kvinnofridslinjen är en dygnetruntöppen nödlinje för dig som utsatts för hot, våld eller sexuella övergrepp. Även anhöriga och närstående kan ringa. Jour: 020-50 50 50 (dygnet runt).

Kvinnojour och tjejjour. Använd sökfunktionen på ROKS hemsida för att hitta en jour nära dig

Manscentrum bistår män i kris. Tel: 08-643 11 83 (Tidsbokning).

Mansjouren organiserar flera mansjourer. Se mansjourens medlemsförteckning för att hitta en mansjour nära dig.

Mansjouren i Stockholms län Tel: 08-30 30 20 (Tidsbokning).

Mansjouren i Västerbotten Tel: 070-257 43 13 (vardagar kl 8-17).

Mikamottagningen i Stockholm för dig som säljer sex eller utsätts för människohandel eller trafficking för sexuella ändamål. Tel: 08-508 25 501 eller 08-668 69 87. Mikamottagningen finns även i Göteborg och Malmö.

Mind
Mind Självmordslinje Jour: 90101 (dygnet runt alla dagar)
Mind Föräldratelefon Tel: 020–85 20 00 (10 – 15 vardagar)
Mind Äldretelefon Tel: 020–22 22 33 (10 – 15 vardagar)

​

Pappafrågor. Organisationen Män har en hel del om pappor. Bland annat pappagrupper.

PrevenTell för dig som upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet. Ring PrevenTell om du är orolig för att skada dig  själv eller någon annan sexuellt. Läs mer på PrevenTells hemsida. Tel: 020-66 77 88 (vard 12-14.30)

RFSU-kliniken. Tar emot personer över 20 år. RFSU-kliniken erbjuder preventivmedelsrådgivning, sexualrådgivning, provtagningar vid misstänkt könssjukdom och psykoterapi (Stockholm). Gratis terapeutisk rådgivning vid sexuella frågor, potensproblem, bristande lust, sexmissbruk, även #metoo frågor. RFSU-terapeuternas telefonrådgivning: 08-692 07 70

Rise Riksföreningen stödcentrum mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen, är en ideell förening som startade 1981. Erbjuder stöd till vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Tel: 08-696 00 95 (Måndagar kl 20.00-21.00, Torsdagar kl 10.00-11.00).

Save The Children Helpline för barn som talar Arabiska, Dari eller Engelska. Tel: 0200–77 88 20

Sluta-röka-linjen För dig som bestämt dig, eller vill göra ett försök, att sluta röka eller snusa. Tel: 020-84 00 00 (mån-tors: 09-20 fre: 09-16)

Stödlinjen för spelberoende Jour: 020-819100 (09-21 alla helgfria vardagar)

Tjejzonen erbjuder fem chattar för tjejer 15-25 år (20-22 alla dagar utom lördag)

Info och kunskap om psykisk hälsa

1177 Vårdguiden

UMO För ungdomar mellan 13 och 25. UMO drivs av landstinget och sprider kunskap för att skapa möjligheter till reflektion för att unga ska kunna påverka sin situation – hemma, i relationer, i skolan eller på jobbet.

Nationella självskadeprojektet med information om självskadebeteende och hur man kan hjälpa.

OCD-förbundet – Svenska förbundet för tvångssyndrom har en utmärkt självhjälpssektion.

Rädda barnens sida med information för vuxna som är oroliga för ett barns psykiska hälsa.

Shedo sprider kunskap och ger stöd för personer som drabbats av ätstörningar.

Trygga vuxna arbetar med att utbildning och kunskapsbildning kring anhörig- och beroendeproblematik.

​

Utdrag, hjälp och info på https://dinarattigheter.se/  https://www.raddabarnen.se  http://aca-sverige.org/  www.vuxnabarn.nu  www.evah.org  ässa.se/ Hjälplinjer och jourtelefoner - Dininsida